Femte dagen

Vi hade bestämt att denna dag skulle bli en "sovmorgon" så vi tänkte sova ända till klockan var 8.00

Pia hade satt sin klocka och började jaga upp Sigge eftersom klockan var tio minuter över åtta Vi hade ju bestämt att vi skulle äta frukost kl halv nio. Han sprang upp rent förskräckt för att inte missa frukosten. Då visade det sig att det var svensk tid alltså var klockan bara 10 över sju. Nu var det inte så brått längre.

Träffades nere i frukost rummet för att inta vår sedvanliga engelska frukost.

 Hade lite att fixa med bloggen bl.a så vi bestämde oss för att ge oss iväg klockan 10.30 ca.

Vi hade lagt ut en rutt som vi tänkte promenera och gav oss iväg. Gick gatan fram till en tvär gata som hette High Street. Även kallad The Royal mile. När vi gick nerför denna gata var det första stoppet på ett museum som visade en storyteller och reformer som hette John Knox. Det var väldigt intressant att lyssna på de berättelser vi fick höra om denna man. Fick även klä ut oss för att känna oss som honom. 

Efter denna upplevelse gick vi vidare gatan fram för att titta in till drottningen. Nu blev det inget med detta. Hade glömt våra inbjudningskort hemma till det teaparty hon skulle ha. Vi fick nöja oss med att fota de uppklädda kvinnor och män som inte hade glömt.

När vi hade fotat färdigt vände vi om och gick samma väg tillbaka för att gå åt andra hållet. På vägen uppför denna backe höll vi på att trilla ihop eftersom vi behövde ny energi. Stannade då på en turkisk restaurang för lite tilltugg och kaffe. Det smakade underbart. Pratade med några danskar som också hade anlänt dan innan. Dom berättade att man inte ska äta på italienska restauranger för det hade dom gjort dagen innan med urusel service. Så nu är det italienskt och tai som är tabu.

När vi hade ätit gick vi vidare uppför gatan för att besöka Edinburg castle. När vi kom dit var det jättemycket folk som väntade på att få gå in så vi vände och gick tillbaka. På vägen rekade vi lite eftersom Mats och Pia skulle gå på Whiskey museum och senare skulle vi gå på horror night.

När detta var gjort gick vi hemåt för att försöka hitta lite grejor till Sigges hoj som skulle förstärka hans brygga.

Gick in på rummet och drack en kopp kaffe för att sedan ta bussen tillbaka och museet. Turen började klockan kvart i sex. Det var en intressant tur och dom fick provsmaka 3 olika sorter. Turen varade i 1 och en halv timme.

 Sigge och Eva gick ner en trappa där det fanns en coffey shop och väntade. Satt och pratade och tiden gick snabbt. Innan man hade hunnit tänka var dom tillbaka.

När denna tur var avslutad var det dax för horror turen som började klocka 8. Vi väntade en bra stund innan det kom någon som skulle guida. Sedan bar det av. Ut på gatorna där guiden berättade om hur det hade varit på 1600 talet och hur människorna levde då. Edinburg var en sluten stad med floden som skyddade på ena sidan och en mur på den andra. Skyddet var för att hindra engelsmännen att inta staden. Detta gjorde att staden var inte så stor utan drygt one mile long och three quartors of a mile whide. För att få plats med alla människor som sökte skydd och eventuellt försörjning i staden byggdes den därför på höjden. Det sades att detta troligtvis var de "första skyskraporna". Byggnaderna var inte så starka de översta våningarna var byggda i trä som när som helst kunde rasa, vilket dom gjorde med jämna mellanrum. Flertalet människor dog, ibland även hela familjer. Gick vidare i trånga gränder där guiden berättade att på den tiden fanns det inte toaletter som idag utan man hade en hink i hörnet som kunde bli ganska full om det fanns uppåt tio barn i familjen. Man tömde sedan hinken rätt ut genom fönstret. För att hindra att detta skedde titt som tätt bestämdes det att mellan klockan tio och elva på kvällen skulle alla hinkar tömmas. Oftast var det den yngste i familjen som fick detta uppdrag. Man skrek ut genom fönstret för att varna förbipasserande och sendan slängde man ut skiten. Vid tillfälle kom det "turister" som inte visste detta och när ropen skallade mellan husväggarna tittade dom upp och fick då skiten i ansiktet. Därav uttrycket "shithead".

När detta var gjort gick vi vidare och fick oss berättat att det fanns en plats utanför en av kyrkorna som hade varit avrättningsplats. Halshuggning, hängning och levande brända på bål blev dom. Det räckte att man stulit ett äpple på marknaden så kunde man bli halshuggen. De som blev brända på bål var oftast kvinnor som sågs som häxor och det var inte så svårt. Det kunde vara en granne som pekade någon på marknaden och skrek häxa för att han tyckte hon var "jobbig". Det fanns häx hunters som sedan skulle avgöra sannhalten i påståendet. Antingen stack han henne med en kniv där bladet gick in i skafter för det skulle inte komma något blod. Eller spikades hon fast i tummarna med armarna korsade vid en träpåle. Sedan kastade han i henne i floden för att se om hon flöt. Gjorde hon det var hon en häxa. Oftast blev det så eftersom floden var så full av skit att man i princip kunde gå på den och då var det ingen som sjönk heller. Det blev ett bål där hela familjen och eventuella vänner brändes. So beware of friends

När detta hade blivit berättat för oss gick vi upp/ner i underjorden. Här visades det upp gångar och rum som beboddes av hemlösa kriminella och prostituerade. Detta var förbjudet på Edinburgs gator och för att slippa bli utslängda från staden tog dom sin tillflykt Upp/ner i underjorden. Här nere trodde vi att vi skulle bli rejält skrämda men icke. Vi gick från det ena rummet till det andra och guiden berätta sina spök historier. Kunde varit värre.

 Efter turen blev vi bjudna på ett glas whiskey för att lugna nerverna och sedan tog vi taxi tillbaka till vårt
guesthouse.
                                      

Om vi inte åt idag?? Jo det gjorde vi. Köpte take away i närheten av hotellet och åt på rummet.

Nu är klockan så mycket att vi inte ens orkar säga godnatt.