Tjugonde dagen

Idag vaknade vi upp till hällregn på Farmers Arms på vår väg mot London.

 Vi hade bestämt att vi skulle äta frukost klockan halv åtta. Träffades

utanför matsalen där Eva stod och rökte.

 Gick in och satte oss ner och fick in vårt kaffe. Kyparen hade frågat hur vi ville ha vårt kaffe. Vi sa att vi ville ha det starkt. När han kom ut med kaffet sa han att det var jättestarkt men……

Ungefär halv tio lastade vi det sista och körde iväg. Nu hade det slutat regna. Vi hade en lång transportsträcka framför oss och begav oss.

 Körde i ungefär en timme innan det var dags att tanka första gången.

Efter det gav vi oss ut på motorvägen igen. Det är inget roligt men vi hade i alla fall bra väder. Inget regn.

När klockan blev ungefär tolv var vi framme vid Sherwoodskogen.

Mats hade lagt in vägen via Sherwood och Nottingham mot vår färd mot London. Vi stannade i Sherwoodskogen och fikade och inhandlade lite souvenirer. Drack kaffe och åt bullar. Robin Hood var inte hemma idag. När vi hade fikat hörde vi honom ute i skogen men han visade sig inte för oss.

När klockan var strax efter tolv var det åter dag att köra vidare. Nu var målet Ace cafe i London.
 Även denna sträcka var mest transportsträcka. En liten stund då och då var det fina vyer men mest buskage på sidorna.

Hade tur med både vädret och trafiken på vår väg in mot London. Cafét ligger i närheten av Wembley i London. Det var en upplevelse att komma dit. Ace cafe´ är ett biker café som har funnits sen långt före andra världskriget. Det blev bombat och uppbyggt igen på samma plats men med lite större lokaler. Häftigt!! Vi åt vår kvällsmat här.

Fish and Chips till Pia och Sonny, Eva åt kipper med rostat bröd och Mats åt räksallad. Till detta drack vi öl, vatten och kaffe.

Här kommer en bild på hur hundarna är klädda i GB

Hi people at Ace cafe, thank you for your service to us Swedish bikers and we hope next time we will visit you, you will provide better weather for us. We like your place, it was much different from our ealier visits in GB.

Sen kommer ju äventyret. Det var påfrestande på vårt humör. Rusningstrafik i London är inte att leka med. När vi trodde att vi svängt av uppenbarade sig en ny kö. Det tog oss nästan två och en halv timme att ta oss ut ur London. Vi körde igenom centum först och sedan den ena förorten efter den andra och lika mycket trafik överallt. Inget vidare, man önskar inte detta till sin värsta fiende ens, eller kanske. Och hela tiden regnade det. Ett stilla regn föll över våra huvuden. Det började lagom till vi skulle ge oss iväg från Ace.

Nu var det dags att börja leta efter ett boende. Ingen lätt uppgift det heller. Det fanns ingenstans att köra av. Programmerade in på GPS:en första bästa. Det blev första men inte det bästa. Damen, eller damerna kanske jag ska säga och en man försökte ge oss vägbeskrivning till ett hotell. Man kan säga att det är stor skillnad på engelska och scottiska. Fortfarande regn och vårt tålamod började tryta. Skulle vi fortsätta tillsammans eller var för sig.

Mats scalaraider hade dött mitt i rusningstrafiken och Sonny blev lite irriterad för han trodde först han stängt av den. När vi hade stannat och pratat om det förstod både Mats och Sonny att det berodde på Scalan och inte på illvilja. Vi fortsatte tillsammans. Stannade först på ett B&B men det var fullt. Inget vidare i regnet.

Körde vidare i regnet och hittade ett hotell. Mats gick in och kollade om det fanns lediga rum. Det fanns det inte. Men dom var mycket hjälpsamma och bokade på ett annat i samma kedja. Programmerade in det nya hotellet på GPS:en och körde dit. Hade kollat med portiern och han sa att det var rätt.

När vi kom fram lastade vi av motorcyklarna och gick in. Gick fram till receptionen och skulle checka in. Fel hotell!!!. Det fanns två hotell med samma namn 4 minuter från varandra. Naturligtvis var det, det andra. Regn,regn,regn.

Nu hade vi äntligen kommit rätt. Vi var som våta katter men det torkar upp tills imorgon. (Positiva tankar)

Alla dessa problem vi haft under dagen var en riktig prövning och vi klarade den.

Nu sitter vi här på det ena rummet igen och skriver bloggen och allt är frid och fröjd igen. Tar för mycket energi att älta.

Natti, Natti vänner